Jag har fått flera fina kommentarer på mitt aktieinlägg vilket gläder mig oerhört - extra roligt är det när personer jag inte pratat med på åratal (eller någonsin) spontant hör av sig bara för att säga att det var ett bra inlägg. Verkligen rent glädjebränsle, TACK!
Jag kommer följa upp med ett inlägg, men det är lite skrivande som ligger framför mig, så... Nåväl, nästa blir kortare :)
Till ämnet - jag tränade marklyft i söndags. Schemat har sett ut såhär;
Som det syns är de sista 3 veckorna i stort sett maxningar - för mig var det maxning redan på 2x170 och i högsta grad 2x180 som jag ju failade.
Nu var det dags för 1x185 och det var helt enkelt för tungt, det blev kort och gott en fail till. Min analys kring detta är följande:
Jag satt ribban högt med denna första träningscykel: jag har inte tränat tunga marklyft ordentligt på länge och gick ut stenhårt - vilket var väldigt bra. På bara åtta veckor har jag kommit tillbaka till mitt absoluta max - 180 obältat är det tyngsta jag lyckats med tidigare - 185 var med bälte.
Att jag inte slår personbästa med 8 veckors träning i kroppen är verkligen inget konstigt - dessutom har jag ju lagt flera veckor på att bara komma igång och anpassa mig efter träningsvolymen.
Jag är alltså ganska nöjd ändå - som jag ser det är det ingen större mening att köra de sista två passen i denna cykeln - jag känner mig otränad i alla muskler som inte fått en rejäl genomkörare sedan vecka 8, men samtidigt sliten i de riktigt tunga maxningarna. Trött i nervystemet (CNS) kanske?
Så - min åtgärd blir denna:
Jag kommer påbörja en ny cykel nu direkt - var jag behöver är att träna hårt och mycket, inte maxa och vila. De första passen i cykeln har ju ett fokus på grundträning och själva markandet innehåller lugnare vikter så CNS får vila sig. Jag kommer höja min maxvikt från 170 och behålla målvikten på 190 då de flesta vikter i passet inte är beroende av målvikten utöver själva marklyften då - vilka ju uppenbarligen var tunga som de var.

Vad gäller den långsiktiga planen är jag inte så orolig - att utvecklas tar tid och det går bevisligen framåt. Detta är ju en platå - när sådana bryts kan det gå snabbt. Och jag har hela 3½månad kvar. Det ska nog lösa sig det här.
Det ska bli så himla skönt att få köra ett riktigt mördarpass igen, med många set och mycket mat efteråt. Min aptit har varit i botten när jag nu varken markar eller bänkar ordentligt.
På tal om bänk förresten - det är dags att starta den nya cykeln med. Mot 100 (och 200)!
Förresten - häromdagen gick en barndomsdröm i uppfyllelse: marklyftsjesus Patrik Andersson följde mig på instagram! Vad ska jag GÖRA AV MIG SJÄLVVV
R
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar