 |
| Breakfast for champions |
När jag vaknade i morse kändes halsen bättre, jag var enbart lite snorig. Stärke mig med tacos från gårdagen, stekte på 800g färs så jag hade lite kvar. Kroppen kändes bra - jag försökte röra lite på mig och komma igång, och efter en koffeintablett bar det av till gymmet. Nuffror:
Jag värmde upp ordentligt och försökte tagga till, och uppvärmningsettan på 160 kändes ganska lätt innan. Den första repen på 170 kom ganska lätt, när jag passerade min sticking point, dvs där lyftet är som tyngst för mig, svartnade det lite och det kändes som att jag tappade ryggen en aning, vilket jag samtidigt visste att det brukar kännas som, trots att man inte gör det. Andra repen var riktigt tung, och en kort stund undrade jag om jag skulle släppa den. Ryggen kändes som en ostbåge, men även här visade det sig att jag höll den fullt acceptabelt. Så jäkla kul! :)
Jag var rätt tagen efter vad som i stort sett var en maxning och det blev inte direkt något snabbt över de påföljande marklyften. Jag ökade visserligen i stångrodden och den raka marken, men fick backa på resterande övningar vilket är helt fair efter en sån urladdning. Ländryggen var fullständigt slut - spänd och utmattad. Nu har jag ett par veckor på mig med fler reps innan det är dags för den här typen av hetsvikter igen.
När man klarar en riktigt tufft satt milstolpe, med darr på ribban, är man liksom tacksam över allt det där man gjorde rätt på vägen fram till den, som gjorde det möjligt. Varje äcklig proteindrink man kolkat i sig, att man kämpat med assistansövningarna på tidigare pass etc etc. Det hade mycket väl kunnat gått på huvudet annars idag.
Väl hemma blev det matbonanza - först Keso med Nyponsopppa, och om en stund en kvarvarande matlåda med ris och kycklingstroganoff. Livin the dream!
/R
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar